Det största jag upplevt

Allt bottnar för mig ur denna händelse; mitt liv numer med kärlek, familj, barn och framför allt; kärleken till mig själv.

Jag har påbörjat en bok som jag nu inser kommer att ta lång tid att skriva, eftersom jag helt enkelt har mycket kvar att lära från livet. Men jag är glad att den finns där; dokumentet över mitt liv, då. För undan för undan försvinner minnena, smärtan ut i tomma intet och för mig är det viktigt att komma ihåg, för det gör mina misstag nu så mycket lättare att förstå och förlåta.

I boken heter jag Minna, och detta är det största jag upplevt i mitt liv. Lite bakgrund först, jag har försökt ta mitt liv och min mamma fick hämta mig på en låst avdelning i psykiatrin i sthlm, jag fick bo hos henne medan jag tog mig ur det tablettmissbruk som jag hade. I början var jag så svag att jag knappt kunde få upp huvudet från kudden, hon fick hjälpa mig med allt. Men så en dag blev jag stark nog att ta mig upp för trappan, till köket.

 

Ur min påbörjade ”bok” som har arbetsnamnet ”En trebent galopperande häst”:

Trappan till övervåningen var det som skiljde hennes sjukbädd från hennes mors värld. Då hon efter en månad valde att klättra upp för den, var det som att krypa ur en skyddande kokong in till det skarpa ljus som verkligheten utgjorde. Solstrålarna stack som knivar i hennes ögon och hon såg hennes mor stå vid köksbänken, stirrandes på henne som om hon inte kunde tro sina ögon. Sakta sätter sig Minna ner vid matbordet och känner världen snurra runt två varv innan allt stillar sig igen. Hon placerar fotsulorna på sittdynan och slår sina händer runt sina ben och vaggar sig sakta fram och åter. Hennes mor står alltjämt kvar vid köksbänken, hon griper tag i en potatis och börjar skala den.

”Vet du vad jag gör nu?” frågar Minna sin mor.

”Nej” svarar hon trevande.

”Jag möter min största skräck; jag möter mig själv och jag har ingenstans att ta vägen. Jag orkar inte ens läsa en bok, eller se på Tv, sömnen kommer inte då jag vill. Jag är kvar här med mig själv utan att kunna distrahera mig från smärtan. ” hon tittar bedjande på sin mor och fortsätter att vagga sin kropp.  ”I hela mitt liv har jag vandrat omkring vilsen, förvirrad och utan mål. Jag har flytt från mig själv varje dag, min ångest har styrt mina val för att för stunden stilla detta rovdjur inom mig. Nu står allt stilla, allt jag kan göra är att möta det”.

Minna fortsätter att vagga sig själv tröstande, fram och tillbaka, rytmiskt för att finna någon form av trygghet och ro i rörelsen, hon sluter sina ögon och låter tankarna vandra iväg och hon dyker ner i smärtan inom sig. Hennes inre fylls av ett tomt ekande skri av ångest och rädsla. Hon håller ett hårdare tag om sig själv i ett försök att värja sig från smärtan och hon pressar ihop sina ögon, hårt.

Där någonstans i ytterkanten av hennes medvetande står hon där Minna, ung, vilsen och ömhetstörstande: Den förtvivlat ensamma lilla flicka hon en gång var, som växt upp till att ta det ena fruktansvärda beslutet efter det andra. En del av hennes inre sträcker ut sin hand efter flickan och stryker henne sakta över det bruna håret och hon känner att allt kommer att ordna sig så länge hon lär sig att älska den lilla varelsen inom henne och förlåta henne. Hon drar henne med ömma armar till sig och vaggar henne i hennes famn, hon vyssar tröstande ord i hennes öra.

”Det är okej, jag finns här nu äntligen” . I hennes inre känner hon hur flickans armar sakta lägger sig kring hennes midja och rygg då hon närmar sig henne och hon ler ett varmt segervisst leende för sig själv.

Skrivet i Bloggen
2 kommentarer på “Det största jag upplevt
  1. Minna skriver:

    Vackra fina du. Du arbetar stort och tufft. Kanske vi har plats för lite tid snart. För att mötas. <3

    • Anna-Moa skriver:

      Hej Minna!
      Nja, jag har jobbat hårt och tufft, numer är det rätt lugnt. Jag vill väldigt gärna ses. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Välkommen till min själ
Här kan du läsa om mina tankar kring livet, hur jag ändrade mörker till ljus, min självbild och hur jag strävar efter att leva livet i sanning med mig själv.