Varje ord skänker frihet

Vem var det egentligen som lärde mig att hålla orden inom mig, vem lärde mig att varje känsloyttring var ett hot emot mitt innersta?

Vem lärde mig att det yttersta tecknet på svaghet var att visa min sårbarhet?

Det har varit min självklara tillvaro under många år, att min historia, min sårbarhet och mina känslor (särskilt de som kan ge makt till andra) skulle dämpas, kvävas och helst dödas, förintas. Det har nog varit min största uppgift sedan jag träffade min man; att visa min sårbarhet och därmed låta hon få makten över mig, makten att förgöra mig. Men det är så kärlek fungerar, det har jag insett. Utan genvägar och utan andra utvägar; att älska innebär att ge bort det innersta, mest sköra och hoppas att det förvaltas. Jag har lärt mig tala om att jag är rädd, inte blir arg eller småirriterad över trivialiteter. Jag har lärt mig att förmedla vad jag behöver (mestadels) istället för att paniskt hålla inne med informationen för att ”testa” eller ”väna” om mitt inre. Jag har lärt mig att älska min man på jämlika villkor utan att ha ett falskt överläge.

Nu går jag ett steg vidare; jag ger er mitt innersta, mina rädslor, min ångest, min förtvivlan och min kamp emot min depression och även min glädje, nyfunna självkänsla och kärlek till mig själv och andra.

Och vet ni vad?

För varje ”svaghet” jag ger er, desto friare blir jag.

Pröva.

 

 

Skrivet i Bloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Välkommen till min själ
Här kan du läsa om mina tankar kring livet, hur jag ändrade mörker till ljus, min självbild och hur jag strävar efter att leva livet i sanning med mig själv.